”Jag hade ingen aning om vad som väntade, men jag var redo för allt”

Möt Nora Boya som kom till Sverige från Irak, som efter några år utbildade sig till bussförare och nu jobbar som trafikledare på Bergkvara.

En pandemi som resulterade i oväntade karriärsval och ­för-
ändrade hennes liv på ett sätt hon aldrig hade kunnat ­förutse. Från att arbeta i skolan till att styra bussar på Strängnäs vägar, har hennes resa varit allt annat än självklar. Möt Nora som fann sig själv på Bergkvara.

Nora, född och uppvuxen i norra Irak, kom till Sverige som 18-åring. Hon gifte sig, pluggade barn- och fritidsämnen på gymnasiet och fick barn. Sedan dess har hon skiljt sig och byggt upp ett nytt liv med barnen i Strängnäs.

– Jag hade ingen aning om vad som väntade, men jag var redo för allt, berättar Nora glatt.

Pandemin förändrade allt

Pandemin förändrade mycket för Nora som fram till dess hade arbetat som resurs på en skola i Stockholm. Nu blev hon plötsligt arbetssökande och tog sig till Arbetsförmedlingen som planterade idéen att hon skulle utbilda sig till bussförare.

– Jag var lite tveksam i början, men ­ändrade mig och tänkte ’varför inte?’. Jag började studera och lyckades ta körkortet på första försöket.

Dagen efter, i september 2021, med ett rykande färskt körkort promenerade hon till Bergkvara’s kontor och presenterade sig.

– Jag sa ’Hej, jag kan ingenting och fick körkortet igår kväll’, skrattar Nora. De såg något i mig och gav mig möjligheten att praktisera hos dem.

Från förare till trafikledning

Praktiken övergick senare till en anställning, men än hade hon inte berättat för någon om hennes nya karriärsval.

– Jag jobbade i sex månader sedan la jag ut på Facebook och berättade att jag kör en femton meter lång buss med uppåt 60 passagerare varje dag. Mina föräldrar blev väldigt chockade. När de har varit här och hälsat på har de åkt med mig. Första gången var pappa väldigt nervös, skrattar hon och fortsätter.

– Han satt närmast förarsätet och sa ’Försiktigt försiktigt!’, så jag fick säga åt ­honom att han måste lita på mig. De är väldigt stolta över mig. Även om Nora sedan starten fått priser för sina kunskaper inom EcoDriving och flertalet ”dagens ros” av nöjda passagerare minns hon första dagen som ensam förare som allt annat än smärtfri.

– Jag gjorde verkligen alla fel man kan göra, jag skadade bussen, var ivrig och körde för tidigt. Jag gjorde alla misstag på en gång så nu har jag fyllt den kvoten för de kommande tio åren minst.

Efter ett år som bussförare fick Nora frågan om hon ville övergå till att arbeta i trafik­ledningen. Precis som inför förarutbildningen kom beslutet med en viss reservation och krävde övertalning.

– Jag har behövt jobba en del med att tro på mig själv, att våga tro att jag faktiskt klarar saker. Jag är så tacksam att Bergkvara ser mina förmågor och stöttar mig, det hjälper mig något enormt.

Gemenskap och tungtvistare

Idag är Nora tacksam över att hon tackade ja till erbjudandet att övergå till trafikledning och trivs bra i depån.

– Vi är en liten grupp och vi stöttar verkligen varandra. Jag känner mig hemma när jag är på jobbet. Vi pratar om allt, både jobb och privata saker. Man spenderar så mycket tid på sitt jobb så arbetsrelationer är viktiga, vi utvecklas tillsammans. Det är inte bara för arbetets räkning Nora upplever att hon får nya lärdomar på ­Bergkvara, det har även bidragit till ett rikare språk.

– Verkstadsspråket är jättetufft, när jag började var det många nya termer jag skulle lära mig, jag lär mig fortfarande nya ord varje dag. Komplicerade sammansättningar som ’bromsbeläggning’ är något av en tungtvistare, det tog mig ett tag att kunna säga det.

Att köra buss och växa som person

Nora berättar att språket är en utmaning när man kommer till ett nytt land, och reflekterar kring hur det hör ihop med självförtroendet.

– Kan man inte riktigt uttrycka sig rätt tär det på självförtroendet. Jag är den typen av person som vill att människor i min omgivning säger till om jag säger eller skriver fel så jag lär mig. Där har både kollegor och resenärer varit väldigt snälla och bemött mig på ett schysst sätt, förklarar hon.

– Jag tycker verkligen om att lära mig nya saker, det är läskigt men kul. Man upptäcker sig själv när man provar något nytt. I början var jag väldigt osäker kring om jag ens skulle klara av att ta körkortet. Jag har flera gånger tänkt ’hur ska jag lösa det’ när nya situationer dyker upp, men jag löser det ju.

För Nora handlar jobbet på Bergkvara inte bara om att förflytta människor från punkt A till punkt B, hon vill skapa en trevlig och säker upplevelse för alla som rör sig i trafiken.

– Man träffar ofta samma personer och vi förare blir en del av deras rutin. Det är en härlig känsla när man får ett leende och ett tack när någon kliver av. Då blir det så tydligt att vi inte bara arbetar med bussar, vi arbetar med människor.